Senaste nytt
Oasen på Åland först att Stjärnmärka utanför Sverige
I december 2025 blev Oasens boende- och vårdcenter i Jomala på Åland det första Stjärnmärkta boendet utanför Sverige.
Hur blev det så? Stjärninstruktörerna Erika Boman och Linda Heinola berättar om Oasens väg till Stjärnmärkningen.
Den 16 december 2025 fick Oasens boende- och vårdcenter sin Stjärnmärkning och samtidigt fick alla medarbetare som gått klart utbildningen ta emot sina diplom.
Stjärninstruktörerna Erika Boman och Linda Heinola delar ut diplom.
Stjärnmärkningen firades med fika, glögg, pepparkakor och klassiska julstjärnor – även de märkta med stjärnor dagen till ära.
Oasens boende- och vårdcenter drivs av ett kommunalförbund där 13 av Ålands 16 kommuner ingår. På boendet finns samtliga kommunvapen uppsatta, plus Ålands landskapsvapen (längst till höger i bild).
Oasen ligger i Jomala kommun, strax norr om Mariehamn, på fasta Åland.
Allt började med att det fanns en tanke om ett eget demenscentrum på Åland berättar Erika Boman, som utöver Stjärninstruktör även är projektledare, vårdlärare och den som har utrett frågan om ett åländskt demenscentrum.
– Våra föregångare ansökte om medel för att utreda möjligheterna att skapa ett demenscentrum på Åland. Samtidigt med det tänkte man att personalens kompetens blir otroligt viktig. Så man började eftersöka möjligheter att höja personalens kompetens kring vård av personer med demens. Då dök Stjärnmärkt upp, säger hon.
Svenskt Demenscentrum besöker Oasen i december, i samband med att boendet ska få sin Stjärnmärkning. Ute är det grått, blött och ruggigt, men innanför dörrarna välkomnas vi av en pyntad julgran, inbjudande fåtöljer och en hylla med filtar, vantar och annat som går att låna om man ska ut på promenad. Eller kanske ta en match på den nya boulebanan som både boende och besökare men även andra ålänningar gärna får använda.
Erika Boman och Linda Heinola går före till ljusterapirummet, där vi sätter oss i varsin fåtölj. Rummet är just ljust, med tre vita väggar och en fondvägg med björkstammar och skira blad. Belysningen går att anpassa så att var och en kan hitta en behaglig nivå. Här kan man samtala, sitta en stund i egna tankar och så småningom lyssna på dagens taltidning.
Fyra instruktörer
Totalt har Oasen valt att utbilda fyra Stjärninstruktörer som sedan har utbildat sina kollegor, helt enligt utbildningsmodellen.
Att Erika blev en av instruktörerna föll sig ganska naturligt, då hon utöver att vara vårdlärare även har disputerat på äldres hälsa och livsvillkor. För Linda Heinola passade det också bra att bli instruktör, inte minst som hon idag jobbar som vårdchef på Oasen.
Instruktörsutbildningen gick de i Stockholm i februari 2025.
– Konceptet och personerna vi träffade var väldigt fina, och självklart kommer det alltid aha-upplevelser, säger Linda Heinola.
– För mig som har jobbat mycket med pedagogik tidigare var det lite ovant att ha ett koncept som man var tvungen att följa väldigt strikt. Men jag säger som Linda, det är alltid en förmån att få sitta med andra och samlas kring ett gemensamt intresseområde och diskutera hur man arbetar, säger Erika Boman.
Från utbildningen och kurskamraterna fick de en hel del användbart med sig hem.
– Från alla exempel som tas upp under kursens gång tycker jag att vi har tagit med oss mycket hit från alla våra kloka medkursare. Sådant där vi har tänkt att det här behöver vi nog jobba lite mer med och fundera kring. Lagstiftning kring begränsade åtgärder är knepigare här, och vi fick bra exempel från Sverige, säger Erika Boman.
”Vi har skrattat och gråtit”
Väl tillbaka på Åland som färdiga instruktörer väntade nästa steg, att utbilda kollegorna på Oasens fem avdelningar. En uppgift som både Linda Heinola och Erika Boman har uppskattat, på flera sätt.
– Att vara instruktör tycker jag har varit otroligt, just för att man får lyfta alla andras kunskaper, vilket har varit så värdefullt och så roligt. Det finns sådan kompetens här, Säger Linda Heinola.
Erika Boman fyller på:
– Det har varit så fantastiskt roligt. Jättegivande. Vi har skrattat och vi har gråtit. Det har varit otroligt fint. Framför allt de här hemuppgifterna mellan gångerna, att få höra redovisningarna av dem och hur engagerat personalen har tagit sig an uppgifterna. De vill verkligen göra det bättre för de boende här, och det har varit en ynnest att få ta del av.
Har någon särskild del av utbildningen varit extra värdefull?
– Jag tycker att det har varit särskilt värdefullt att få höra medarbetarnas reflektioner och kunskaper. När de också har tagit med sig det de har fått från webbutbildningarna och föreläsningarna och kunna använda det och testa, som med hemuppgifterna. Det har varit särskilt viktigt att höra att de omsätter kunskapen i praktiken och reflekterar över det. För det är reflektionerna och känslorna kring vad det är vi gör som bygger det här, säger Linda Heinola, och tillägger:
– Jag tror också att konceptet att reflektera tillsammans är väldigt bra för den här samkunskapen som vi behöver ha inom omvårdnaden.
Erika Boman lyfter fram avsnittet om begränsande åtgärder som en värdefull del i utbildningen av medarbetarna.
– Det avsnittet är svårast på ett sätt för det är så mycket etik inblandad. Men det har också väckt nya tankar hos personalen: vad är egentligen en begränsande åtgärd och när är det ett samtycke och när är det tvång? Det tror jag har gett många tankeställare.
Hon beskriver även en annan positiv effekt av arbetet med Stjärnmärkt – att få ett gemensamt språk:
– När vi pratar om begränsande åtgärder vet alla vad vi pratar om. När vi pratar om personcentrerad vård vet vi nu vad vi pratar om. Det tycker jag har varit ett stort mervärde, att få det här gemensamma språket och samhörigheten att rikta sig åt ett och samma håll. Det tycker jag också har drivit hela organisationen. Organisationen får ett annat sikte, ett gemensamt mål.
Bättre gemenskap
Båda instruktörerna har en tydlig bild av att medarbetarna på Oasen har uppskattat utbildningen, och de ser att sammanhållningen på arbetsplatsen har ökat.
– Jag har hört bara positiv respons från våra medarbetare. Och det är så kul att vi har den här stora kunskapen tillsammans. Det bygger gemenskap att få jobba tillsammans med sådana här fokusfrågor, och lyfta allas unika perspektiv på olika arbetsmoment och annat som behövs, säger Linda Heinola.
Märks det skillnad i det dagliga arbetet nu när ni majoriteten av medarbetarna har gått klart utbildningen?
– Det gör det. Jag har också varit med vid uppstart av ett anhörigråd under det här året, något som vi inte har haft här på ett tag. Och även anhöriga har gett respons att de märker effekter av det. Det är ett fint betyg, säger Linda Heinola.
– Jag tycker också att man märker av det på atmosfären när man kommer in på avdelningen, säger Erika Boman.
En sak som man lägger mycket fokus på i Sverige för att vården och omsorgen ska bli personcentrerad är levnadsberättelsen. Jobbar ni också med sådana?
– Ja. Men i och med den här utbildningsinsatsen så har vi verkligen säkerställt att alla har en levnadsberättelse, och tittat på hur vi använder oss av den och hur den dokumenteras. Så det har blivit ett väldigt bra utvecklingsarbete, säger Linda Heinola.
En annan viktig del i att vara Stjärnmärkt är att man ska välja ett utvecklingsområde att jobba med. Vad har ni valt?
– Rörelse i vardagen. Tillsammans har alla som har gått utbildningen fått rösta om vad de vill jobba med. Många vill jobba med aktiviteter och just rörelse i vardagen, och det är ju något som vi kan få ganska många nyttoeffekter, snöbollseffekter, av, att röra sig mer och aktivera sig, säger Linda Heinola.
”Vi kommer att fortsätta”
Det Erika Boman beskrev tidigare, att organisationen har fått ett gemensamt mål, kunde man också utläsa av det tal som Ann-Sofie Silvennoinen höll när Oasen fick sin Stjärnmärkning den 16 december. Hon är förbundsdirektör för det kommunalförbund som driver Oasen (se faktaruta). Så här uttryckte hon saken:
– Tack till hela personalen, och till våra fyra instruktörer. Hela personalen har jobbat jättefint för att bemöta dem som lider av minnessjukdomar. Vi är verkligen glada över det här och vi kommer att fortsätta. För oss är det viktigt att de som har sitt hem på Oasen blir beaktade varje dag, att vi respekterar deras liv och att de har ett värdigt liv här hos oss.
Utöver förbundsdirektören fanns stora delar av personalgruppen och flera styrelsemedlemmar, bland andra ordförande Annette Holmberg-Jansson, på plats när Laila Becker, utbildningsansvarig för Stjärnmärkt på Svenskt Demenscentrum, överlämnade diplomet med Stjärnmärkningen. Därefter fick alla medarbetare som gått klart utbildningen ta emot både diplom och applåder, innan det var dags att runda av med en gemensam, alkoholfri skål.
Allt började med att det fanns en tanke om ett eget demenscentrum på Åland berättar Erika Boman, som utöver Stjärninstruktör även är projektledare, vårdlärare och den som har utrett frågan om ett åländskt demenscentrum.
– Våra föregångare ansökte om medel för att utreda möjligheterna att skapa ett demenscentrum på Åland. Samtidigt med det tänkte man att personalens kompetens blir otroligt viktig. Så man började eftersöka möjligheter att höja personalens kompetens kring vård av personer med demens. Då dök Stjärnmärkt upp, säger hon.
Svenskt Demenscentrum besöker Oasen i december, i samband med att boendet ska få sin Stjärnmärkning. Ute är det grått, blött och ruggigt, men innanför dörrarna välkomnas vi av en pyntad julgran, inbjudande fåtöljer och en hylla med filtar, vantar och annat som går att låna om man ska ut på promenad. Eller kanske ta en match på den nya boulebanan som både boende och besökare men även andra ålänningar gärna får använda.
Erika Boman och Linda Heinola går före till ljusterapirummet, där vi sätter oss i varsin fåtölj. Rummet är just ljust, med tre vita väggar och en fondvägg med björkstammar och skira blad. Belysningen går att anpassa så att var och en kan hitta en behaglig nivå. Här kan man samtala, sitta en stund i egna tankar och så småningom lyssna på dagens taltidning.
Fyra instruktörer
Totalt har Oasen valt att utbilda fyra Stjärninstruktörer som sedan har utbildat sina kollegor, helt enligt utbildningsmodellen.
Att Erika blev en av instruktörerna föll sig ganska naturligt, då hon utöver att vara vårdlärare även har disputerat på äldres hälsa och livsvillkor. För Linda Heinola passade det också bra att bli instruktör, inte minst som hon idag jobbar som vårdchef på Oasen.
Instruktörsutbildningen gick de i Stockholm i februari 2025.
– Konceptet och personerna vi träffade var väldigt fina, och självklart kommer det alltid aha-upplevelser, säger Linda Heinola.
– För mig som har jobbat mycket med pedagogik tidigare var det lite ovant att ha ett koncept som man var tvungen att följa väldigt strikt. Men jag säger som Linda, det är alltid en förmån att få sitta med andra och samlas kring ett gemensamt intresseområde och diskutera hur man arbetar, säger Erika Boman.
Från utbildningen och kurskamraterna fick de en hel del användbart med sig hem.
– Från alla exempel som tas upp under kursens gång tycker jag att vi har tagit med oss mycket hit från alla våra kloka medkursare. Sådant där vi har tänkt att det här behöver vi nog jobba lite mer med och fundera kring. Lagstiftning kring begränsade åtgärder är knepigare här, och vi fick bra exempel från Sverige, säger Erika Boman.
”Vi har skrattat och gråtit”
Väl tillbaka på Åland som färdiga instruktörer väntade nästa steg, att utbilda kollegorna på Oasens fem avdelningar. En uppgift som både Linda Heinola och Erika Boman har uppskattat, på flera sätt.
– Att vara instruktör tycker jag har varit otroligt, just för att man får lyfta alla andras kunskaper, vilket har varit så värdefullt och så roligt. Det finns sådan kompetens här, Säger Linda Heinola.
Erika Boman fyller på:
– Det har varit så fantastiskt roligt. Jättegivande. Vi har skrattat och vi har gråtit. Det har varit otroligt fint. Framför allt de här hemuppgifterna mellan gångerna, att få höra redovisningarna av dem och hur engagerat personalen har tagit sig an uppgifterna. De vill verkligen göra det bättre för de boende här, och det har varit en ynnest att få ta del av.
Har någon särskild del av utbildningen varit extra värdefull?
– Jag tycker att det har varit särskilt värdefullt att få höra medarbetarnas reflektioner och kunskaper. När de också har tagit med sig det de har fått från webbutbildningarna och föreläsningarna och kunna använda det och testa, som med hemuppgifterna. Det har varit särskilt viktigt att höra att de omsätter kunskapen i praktiken och reflekterar över det. För det är reflektionerna och känslorna kring vad det är vi gör som bygger det här, säger Linda Heinola, och tillägger:
– Jag tror också att konceptet att reflektera tillsammans är väldigt bra för den här samkunskapen som vi behöver ha inom omvårdnaden.
Erika Boman lyfter fram avsnittet om begränsande åtgärder som en värdefull del i utbildningen av medarbetarna.
– Det avsnittet är svårast på ett sätt för det är så mycket etik inblandad. Men det har också väckt nya tankar hos personalen: vad är egentligen en begränsande åtgärd och när är det ett samtycke och när är det tvång? Det tror jag har gett många tankeställare.
Hon beskriver även en annan positiv effekt av arbetet med Stjärnmärkt – att få ett gemensamt språk:
– När vi pratar om begränsande åtgärder vet alla vad vi pratar om. När vi pratar om personcentrerad vård vet vi nu vad vi pratar om. Det tycker jag har varit ett stort mervärde, att få det här gemensamma språket och samhörigheten att rikta sig åt ett och samma håll. Det tycker jag också har drivit hela organisationen. Organisationen får ett annat sikte, ett gemensamt mål.
Bättre gemenskap
Båda instruktörerna har en tydlig bild av att medarbetarna på Oasen har uppskattat utbildningen, och de ser att sammanhållningen på arbetsplatsen har ökat.
– Jag har hört bara positiv respons från våra medarbetare. Och det är så kul att vi har den här stora kunskapen tillsammans. Det bygger gemenskap att få jobba tillsammans med sådana här fokusfrågor, och lyfta allas unika perspektiv på olika arbetsmoment och annat som behövs, säger Linda Heinola.
Märks det skillnad i det dagliga arbetet nu när ni majoriteten av medarbetarna har gått klart utbildningen?
– Det gör det. Jag har också varit med vid uppstart av ett anhörigråd under det här året, något som vi inte har haft här på ett tag. Och även anhöriga har gett respons att de märker effekter av det. Det är ett fint betyg, säger Linda Heinola.
– Jag tycker också att man märker av det på atmosfären när man kommer in på avdelningen, säger Erika Boman.
En sak som man lägger mycket fokus på i Sverige för att vården och omsorgen ska bli personcentrerad är levnadsberättelsen. Jobbar ni också med sådana?
– Ja. Men i och med den här utbildningsinsatsen så har vi verkligen säkerställt att alla har en levnadsberättelse, och tittat på hur vi använder oss av den och hur den dokumenteras. Så det har blivit ett väldigt bra utvecklingsarbete, säger Linda Heinola.
En annan viktig del i att vara Stjärnmärkt är att man ska välja ett utvecklingsområde att jobba med. Vad har ni valt?
– Rörelse i vardagen. Tillsammans har alla som har gått utbildningen fått rösta om vad de vill jobba med. Många vill jobba med aktiviteter och just rörelse i vardagen, och det är ju något som vi kan få ganska många nyttoeffekter, snöbollseffekter, av, att röra sig mer och aktivera sig, säger Linda Heinola.
”Vi kommer att fortsätta”
Det Erika Boman beskrev tidigare, att organisationen har fått ett gemensamt mål, kunde man också utläsa av det tal som Ann-Sofie Silvennoinen höll när Oasen fick sin Stjärnmärkning den 16 december. Hon är förbundsdirektör för det kommunalförbund som driver Oasen (se faktaruta). Så här uttryckte hon saken:
– Tack till hela personalen, och till våra fyra instruktörer. Hela personalen har jobbat jättefint för att bemöta dem som lider av minnessjukdomar. Vi är verkligen glada över det här och vi kommer att fortsätta. För oss är det viktigt att de som har sitt hem på Oasen blir beaktade varje dag, att vi respekterar deras liv och att de har ett värdigt liv här hos oss.
Utöver förbundsdirektören fanns stora delar av personalgruppen och flera styrelsemedlemmar, bland andra ordförande Annette Holmberg-Jansson, på plats när Laila Becker, utbildningsansvarig för Stjärnmärkt på Svenskt Demenscentrum, överlämnade diplomet med Stjärnmärkningen. Därefter fick alla medarbetare som gått klart utbildningen ta emot både diplom och applåder, innan det var dags att runda av med en gemensam, alkoholfri skål.
• Åland tillhör Finland men har ett omfattande självstyre och ett eget parlament, Lagtinget, som stiftar lagar. Dessutom är Åland indelat i 16 kommuner.
• 13 av kommunerna ingår i det kommunalförbund som äger Oasens boende- och vårdcenter.
• Oasen har plats för 58 boende, fördelat på fem avdelningar.
Forskningsgenomgång visar hur svåra symptom kan förebyggas
Beteendemässiga och psykiska symtom (BPSD) är vanliga vid demenssjukdom. För att minska lidandet för personerna är en helhetsstrategi nödvändig. Den slutsatsen drar SBU efter att ha gått igenom forskningen på området.
Nio av tio personer med demenssjukdom drabbas någon gång av ångest, utåtagerande beteende eller andra BPSD. Symptomen behandlas ofta med läkemedel som dock kan ge allvarliga biverkningar. För att förebygga och minska BPSD rekommenderar Socialstyrelsen istället en personcentrerad vård i en anpassad miljö. Men enligt myndigheten förekommer detta i alltför liten utsträckning.
SBU, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, har nu granskat och kommenterat en systematisk översikt på området. Den visar hur icke-farmakologiska insatser kan införas på särskilda boenden för att minska BPSD.
– Det räcker inte med enskilda punktinsatser, utan för att lyckas med implementeringen behövs en helhetsstrategi. Strategin bör inkludera att stärka samverkan och kommunikation mellan personal och anhöriga eller närstående och att det finns tillräckligt med resurser i form av personal och tid. Det behövs också utbildning till personal och organisatoriskt stöd. Även ledarskapet har betydelse, säger Frida Fröberg, projektledare vid SBU.
I översikten ingår 24 kvalitativa studier, publicerade i tidskriften Campbell Systematic Reviews. De flesta är genomförda i England, USA, Kanada och Australien men SBU menar att resultaten är relevanta även för svenska förhållanden.
Nio av tio personer med demenssjukdom drabbas någon gång av ångest, utåtagerande beteende eller andra BPSD. Symptomen behandlas ofta med läkemedel som dock kan ge allvarliga biverkningar. För att förebygga och minska BPSD rekommenderar Socialstyrelsen istället en personcentrerad vård i en anpassad miljö. Men enligt myndigheten förekommer detta i alltför liten utsträckning.
SBU, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, har nu granskat och kommenterat en systematisk översikt på området. Den visar hur icke-farmakologiska insatser kan införas på särskilda boenden för att minska BPSD.
– Det räcker inte med enskilda punktinsatser, utan för att lyckas med implementeringen behövs en helhetsstrategi. Strategin bör inkludera att stärka samverkan och kommunikation mellan personal och anhöriga eller närstående och att det finns tillräckligt med resurser i form av personal och tid. Det behövs också utbildning till personal och organisatoriskt stöd. Även ledarskapet har betydelse, säger Frida Fröberg, projektledare vid SBU.
I översikten ingår 24 kvalitativa studier, publicerade i tidskriften Campbell Systematic Reviews. De flesta är genomförda i England, USA, Kanada och Australien men SBU menar att resultaten är relevanta även för svenska förhållanden.
Bill Gates gästade Karolinska institutet
Nya behandlingar, AI, biomarkörer och teknik, men även kunskapsdelning och samarbete kring den senaste alzheimerforskningen stod på agendan när Bill Gates besökte Karolinska institutet i slutet av januari.
Microsoftgrundaren och datapionjären Bill Gates har under de senaste åren tagit initiativ till att bekämpa aids, TBC, malaria och polio. Den senaste tiden har Bill Gates riktat in sig på att stötta forskning om Alzheimers sjukdom, där Sverige har en världsledande position.
– Vi är så glada för det här besöket. Vi har ett långvarigt samarbete med Bill Gates genom hans organisation Gates Ventures, som ger oss viktigt stöd i vidareutvecklingen och implementeringen av FINGER-konceptet, och i utvecklingen av ny teknik för tidig diagnostik. Bill Gates har ett starkt engagemang inom alzheimer-forskningen och vi uppskattar verkligen det här tillfället att presentera vårt pågående arbete och utsikter för framtiden, säger Miia Kivipelto, professor i geriatrik till KI:s hemsida.
Ledande experter på plats
Under sitt besök fick Bill Gates ta del av den senaste alzheimerforskningen i Sverige och det arbete som görs kring förebyggande insatser, tidig diagnostik och långsiktig uppföljning. På plats på KI för en paneldiskussion inför publik, fanns även några av Sveriges ledande experter inom alzheimerforskning, bland andra Henrik Zetterberg, professor i neurokemi vid institutionen för neurovetenskap och fysiologi vid Sahlgrenska akademin, Eric Westman, professor i neurogeriatrik vid KI, och Maria Ankarcrona, professor i experimentell neurogeriatrik vid KI.
Bill Gates passade på att lyfta AI som ett viktigt verktyg för att upptäcka mönster i insamlade data, men också som ett verktyg i bilddiagnostiska undersökningar där AI kan upptäcka sådant som människor missar.
Hyllar Sverige och svensk forskning
Bill Gates avslutade med att hylla Sverige och den spetskunskap som finns här, samtidigt som han betonade vikten av samarbete och partnerskap för fortsatt framgångsrik forskning.
– Jag lärde känna Karolinska först genom Gates Foundations arbete, där ni har varit en fantastisk partner. Det är anmärkningsvärt att i det enda andra hälsorelaterade jag gör, nämligen arbetet med Alzheimers, också har lett till att ni har blivit en av de bästa partnerna i världen. Tack för det arbete ni utför här och för de partnerskap vi har inom flera områden, säger Bill Gates till KI:s hemsida.
Fotograf: Erik Flyg
Microsoftgrundaren och datapionjären Bill Gates har under de senaste åren tagit initiativ till att bekämpa aids, TBC, malaria och polio. Den senaste tiden har Bill Gates riktat in sig på att stötta forskning om Alzheimers sjukdom, där Sverige har en världsledande position.
– Vi är så glada för det här besöket. Vi har ett långvarigt samarbete med Bill Gates genom hans organisation Gates Ventures, som ger oss viktigt stöd i vidareutvecklingen och implementeringen av FINGER-konceptet, och i utvecklingen av ny teknik för tidig diagnostik. Bill Gates har ett starkt engagemang inom alzheimer-forskningen och vi uppskattar verkligen det här tillfället att presentera vårt pågående arbete och utsikter för framtiden, säger Miia Kivipelto, professor i geriatrik till KI:s hemsida.
Ledande experter på plats
Under sitt besök fick Bill Gates ta del av den senaste alzheimerforskningen i Sverige och det arbete som görs kring förebyggande insatser, tidig diagnostik och långsiktig uppföljning. På plats på KI för en paneldiskussion inför publik, fanns även några av Sveriges ledande experter inom alzheimerforskning, bland andra Henrik Zetterberg, professor i neurokemi vid institutionen för neurovetenskap och fysiologi vid Sahlgrenska akademin, Eric Westman, professor i neurogeriatrik vid KI, och Maria Ankarcrona, professor i experimentell neurogeriatrik vid KI.
Bill Gates passade på att lyfta AI som ett viktigt verktyg för att upptäcka mönster i insamlade data, men också som ett verktyg i bilddiagnostiska undersökningar där AI kan upptäcka sådant som människor missar.
Hyllar Sverige och svensk forskning
Bill Gates avslutade med att hylla Sverige och den spetskunskap som finns här, samtidigt som han betonade vikten av samarbete och partnerskap för fortsatt framgångsrik forskning.
– Jag lärde känna Karolinska först genom Gates Foundations arbete, där ni har varit en fantastisk partner. Det är anmärkningsvärt att i det enda andra hälsorelaterade jag gör, nämligen arbetet med Alzheimers, också har lett till att ni har blivit en av de bästa partnerna i världen. Tack för det arbete ni utför här och för de partnerskap vi har inom flera områden, säger Bill Gates till KI:s hemsida.
Fotograf: Erik Flyg
Lewyguiden – ett nytt kunskapsinitiativ
På Internationella Lewy body-dagen den 28 januari lanseras Lewyguiden. Den är avgiftsfri och riktar sig till personer som lever med Lewykroppssjukdom och deras anhöriga.
Guiden syftar till att öka kunskapen om en sjukdom som fortfarande är relativt okänd. Förhoppningen är att den också ska fungera som ett verktyg som gör det lättare för patienter och anhöriga att förklara sjukdomen för omgivningen.
Innehållet i guiden har tagits fram i samverkan med en arbetsgrupp bestående av överläkare och professor Elisabet Londos, Sveriges nestor inom Lewy body-området, och Moa Wibom, verksamhetschef för Kognitiv medicin vid Ängelholms sjukhus.
Projektledare för Lewyguiden är Maria Cavalli som också var med och tog fram Alzheimerguiden.
– I arbetet med Lewyguiden har omkring 40 patienter och anhöriga medverkat. Gemensamt för dem alla är att ingen hade hört talas om Lewy body-sjukdom före diagnostillfället, vilket visar hur okänd sjukdomen fortfarande är, säger Maria Cavalli.
– Därför är jag jätteglad att Elisabet Londos (bilden) är med och bidrar med all sin kunskap och långa erfarenhet. I guiden försöker vi fånga upp så mycket som möjligt av hennes råd.
Experttips och personliga berättelser
Efter ett omfattande arbete med fokusgrupper och intervjuer med experter har nuvarande 14 kapitel tagit form. Dessa tar bland annat upp fakta om sjukdomen, råd under den första tiden efter diagnos, personliga berättelser, tips inför samtal med familj och vänner, livsstilsråd, samhällets stöd och aktuell forskning.
På sajten finns både filmat material och texter.
Lewyguiden är helt avgiftsfri. Den är mobilanpassad och nås på www.lewyguiden.se utan någon särskild inloggning. Guiden finansieras genom stöd från företaget Expandia Moduler. Dess grundare Kjell Sköld hade själv Lewykroppssjukdom i 15 år och hans familj vill på det här sättet föra sina erfarenheter vidare.
Kunskapsstöd för professionen på gång
Maria Cavalli konstaterar att det händer mycket inom området nu med både ett forskningsnätverk och det nya Riksförbundet Lewy body.
– Under 2026 kommer vi att fortsätta jobba med kunskapsstöd till professionen. Det kommer att till stor del handla om vad man som patient och anhörig vill att olika yrkesgrupper ska förstå och veta i mötet.
– Symptomen skiljer ju sig från många andra kognitiva sjukdomar genom exempelvis synhallucinationer, drömsömnsstörningar och stora fluktuationer mellan pigghet och trötthet, säger Maria Cavalli.
Lanseringen livesänds
Lanseringen av Lewyguiden den 28 januari kommer att livesändas med dem som har deltagit i utvecklandet. Mer information om livesändningen finns på www.lewyguiden.se. Evenemanget kommer att spelas in och kan ses i efterhand.
Text: Christina Nemell
Guiden syftar till att öka kunskapen om en sjukdom som fortfarande är relativt okänd. Förhoppningen är att den också ska fungera som ett verktyg som gör det lättare för patienter och anhöriga att förklara sjukdomen för omgivningen.
Innehållet i guiden har tagits fram i samverkan med en arbetsgrupp bestående av överläkare och professor Elisabet Londos, Sveriges nestor inom Lewy body-området, och Moa Wibom, verksamhetschef för Kognitiv medicin vid Ängelholms sjukhus.
Projektledare för Lewyguiden är Maria Cavalli som också var med och tog fram Alzheimerguiden.
– I arbetet med Lewyguiden har omkring 40 patienter och anhöriga medverkat. Gemensamt för dem alla är att ingen hade hört talas om Lewy body-sjukdom före diagnostillfället, vilket visar hur okänd sjukdomen fortfarande är, säger Maria Cavalli.
– Därför är jag jätteglad att Elisabet Londos (bilden) är med och bidrar med all sin kunskap och långa erfarenhet. I guiden försöker vi fånga upp så mycket som möjligt av hennes råd.
Experttips och personliga berättelser
Efter ett omfattande arbete med fokusgrupper och intervjuer med experter har nuvarande 14 kapitel tagit form. Dessa tar bland annat upp fakta om sjukdomen, råd under den första tiden efter diagnos, personliga berättelser, tips inför samtal med familj och vänner, livsstilsråd, samhällets stöd och aktuell forskning.
På sajten finns både filmat material och texter.
Lewyguiden är helt avgiftsfri. Den är mobilanpassad och nås på www.lewyguiden.se utan någon särskild inloggning. Guiden finansieras genom stöd från företaget Expandia Moduler. Dess grundare Kjell Sköld hade själv Lewykroppssjukdom i 15 år och hans familj vill på det här sättet föra sina erfarenheter vidare.
Kunskapsstöd för professionen på gång
Maria Cavalli konstaterar att det händer mycket inom området nu med både ett forskningsnätverk och det nya Riksförbundet Lewy body.
– Under 2026 kommer vi att fortsätta jobba med kunskapsstöd till professionen. Det kommer att till stor del handla om vad man som patient och anhörig vill att olika yrkesgrupper ska förstå och veta i mötet.
– Symptomen skiljer ju sig från många andra kognitiva sjukdomar genom exempelvis synhallucinationer, drömsömnsstörningar och stora fluktuationer mellan pigghet och trötthet, säger Maria Cavalli.
Lanseringen livesänds
Lanseringen av Lewyguiden den 28 januari kommer att livesändas med dem som har deltagit i utvecklandet. Mer information om livesändningen finns på www.lewyguiden.se. Evenemanget kommer att spelas in och kan ses i efterhand.
Text: Christina Nemell
• Lewykroppssjukdom eller Lewykroppsdemens (båda orden används av Svenskt Demenscentrum) har fått sitt namn av de för sjukdomen typiska Lewykropparna – ansamlingar av proteinet alfa-synuklein.
• Den engelska benämningen av sjukdomen Lewy Body Disease (LBD) används ofta även i Sverige, till exempel av Riksförbundet Lewy body.
Pingis som hjärngympa
Bollen kan nå 100 kilometer i timmen. Varje duell innehåller förberedelser, strategitänk, positionering, och snabbt beslutsfattande. Kan pingis vara framtidens hjärngympa för personer med demenssjukdomar?
– Vår idrott sprider sig snabbt bland nya grupper och vi ser att den passar bra för personer med olika funktionsnedsättningar, säger Marit Brodd Almgren, verksamhetsutvecklare på Svenska bordtennisförbundet.
Uppvärming inför Alzheimer-VM i bordtennis i Helsingborg i november 2025.
Pingis har kallats för "världens bäste hjärngympa" av experter.
Ett sätt att träna koordinationen är att försöka träffa vissa markörer på bordet med bollen.
Många deltagare i Parkinson-VM och Alzheimer-VM som hölls samtidigt i Helsingborg.
Att pricka bollen i lådan är ett sätt att träna motorik och koordination.
Derbymatch mellan två spelare från Grekland.
Mixade matcher är vanligt i Alzheimer-VM.
I höstas anordnades Alzheimer-VM ihop med Parkinson-VM i Helsingborg. Det var tredje gången tävlingen gick av stapeln. Visserligen var deltagarantalet lågt, tolv spelare gjorde upp om titeln i Alzheimer-VM, men bordtennisen har potential inom målgruppen. Det menar Marit Brodd Almgren.
– Vi har kommit längre inom gruppen med Parkinson, deltagarantalet är större där. En av våra föreningar har också drivit ett väldigt framgångsrikt projekt, men vi ser att det finns en begynnande verksamhet även för personer med alzheimer. Under turneringen var det bland annat deltagare från Grekland och Frankrike på plats, säger Marit Brodd Almgren.
Pingis är en folksport
Hon hoppas att Svenska bordtennisförbundet under år 2026 kommer att kunna presentera ett paketerat koncept för att i högre grad kunna välkomna nya grupper, som exempelvis personer med alzheimer eller Parkinson till pingisfamiljen.
– Vårt motto är ”pingis för alla – överallt” så det går helt i linje med våra värderingar och ambitioner. Dessutom ska man komma ihåg att pingis är en folksport som många i Sverige har spelat i unga år, så det finns potential.
En utmaning är att nå målgruppen. Här måste bordtennisen få ett tätare samarbete med vården och särskilda boenden. Redan idag finns dock flera koncept framtagna för att passa personer med särskilda behov. En variant spelas med större boll, en annan heter swing pingpong där bollen sitter fast i ett snöre och det går numera även att spela VR-pingis. I England har det även lanserats ett bord med sarger som med framgång testats på boenden för personer med demenssjukdomar.
Lätt att komma igång
Marit Brodd Almgren tror att idrotten framöver kommer att kunna locka fler deltagare som tidigare inte haft ett naturligt tillträde.
– Nyligen fick jag höra om en ung kvinna som hade drabbats av en stroke där pingisen var en del av hennes habilitering. En äldre kvinna, som aldrig hade spelat tidigare, sa att det är så tråkigt att göra saker som äldre eftersom man bara blir sämre. Nu hade hittat till pingisen som nybörjare och blir en bättre och bättre spelare för varje gång, säger hon och avslutar:
– Bordtennis har stora hälsofördelar. Det krävs inte så mycket för att komma igång. Och tänk om vi skulle kunna räkna på alla vårdkostnader som sparas in för de människor som aktiveras.
Samtliga bilder är tagna vid Alzheimer-VM i Helsingborg, november 2025. Foto: ManfredSchillings/SBTF
Text: Juan Martinez
I höstas anordnades Alzheimer-VM ihop med Parkinson-VM i Helsingborg. Det var tredje gången tävlingen gick av stapeln. Visserligen var deltagarantalet lågt, tolv spelare gjorde upp om titeln i Alzheimer-VM, men bordtennisen har potential inom målgruppen. Det menar Marit Brodd Almgren.
– Vi har kommit längre inom gruppen med Parkinson, deltagarantalet är större där. En av våra föreningar har också drivit ett väldigt framgångsrikt projekt, men vi ser att det finns en begynnande verksamhet även för personer med alzheimer. Under turneringen var det bland annat deltagare från Grekland och Frankrike på plats, säger Marit Brodd Almgren.
Pingis är en folksport
Hon hoppas att Svenska bordtennisförbundet under år 2026 kommer att kunna presentera ett paketerat koncept för att i högre grad kunna välkomna nya grupper, som exempelvis personer med alzheimer eller Parkinson till pingisfamiljen.
– Vårt motto är ”pingis för alla – överallt” så det går helt i linje med våra värderingar och ambitioner. Dessutom ska man komma ihåg att pingis är en folksport som många i Sverige har spelat i unga år, så det finns potential.
En utmaning är att nå målgruppen. Här måste bordtennisen få ett tätare samarbete med vården och särskilda boenden. Redan idag finns dock flera koncept framtagna för att passa personer med särskilda behov. En variant spelas med större boll, en annan heter swing pingpong där bollen sitter fast i ett snöre och det går numera även att spela VR-pingis. I England har det även lanserats ett bord med sarger som med framgång testats på boenden för personer med demenssjukdomar.
Lätt att komma igång
Marit Brodd Almgren tror att idrotten framöver kommer att kunna locka fler deltagare som tidigare inte haft ett naturligt tillträde.
– Nyligen fick jag höra om en ung kvinna som hade drabbats av en stroke där pingisen var en del av hennes habilitering. En äldre kvinna, som aldrig hade spelat tidigare, sa att det är så tråkigt att göra saker som äldre eftersom man bara blir sämre. Nu hade hittat till pingisen som nybörjare och blir en bättre och bättre spelare för varje gång, säger hon och avslutar:
– Bordtennis har stora hälsofördelar. Det krävs inte så mycket för att komma igång. Och tänk om vi skulle kunna räkna på alla vårdkostnader som sparas in för de människor som aktiveras.
Samtliga bilder är tagna vid Alzheimer-VM i Helsingborg, november 2025. Foto: ManfredSchillings/SBTF
Text: Juan Martinez
Så kan vården bli bättre i mötet med transpersoner
Alla som söker vård har rätt att bli bemötta med kunskap och respekt. Många äldre transpersoner kan dock vittna om motsatsen. Därför lanseras nu en utbildning för anställda inom vård om omsorg.
– Målet är att ge ökad kunskap och konkreta verktyg för att kunna bemöta transpersoner på ett tryggt och respektfullt sätt, säger Linn Storm, projektledare på Transammans.
Även om Sverige år 1972 blev först i världen med att erbjuda möjligheten att ändra juridiskt kön efter utredning, har vårdens bemötande av transpersoner lämnat en del övrigt att önska. Kanske är det därför inte så märkligt att en del äldre hbtqi-personer drar sig för att söka vård och omsorg. Det vill organisationen Transammans ändra på.
– Många äldre transpersoner har erfarenheter av dåligt bemötande i vården, vilket skapar oro inför åldrande och ett eventuellt ökat vårdbehov. Att behöva hjälp med exempelvis intima situationer, samtidigt som man oroar sig för om vårdgivaren har negativa attityder, kan vara starkt ångestskapande. De flesta som arbetar inom vård och omsorg vill förstås göra sitt bästa, men bristande kunskap och osäkerhet kan skapa mindre bra situationer, säger Linn Storm.
Referensgrupp med transpersoner
Forskning om den äldre hbtqi-gruppen är bristfällig. Linn Storm och Transammans har tagit fram utbildningen ihop med en referensgrupp med transpersoner som är 65-plus. Utbildningen innehåller fysiska träffar, en handbok för stöttning i det praktiska arbetet, samt en webbaserad del där fakta, filmer, övningar och reflektionsfrågor till stor del bygger på transgruppens egna berättelser och erfarenheter.
– Men utbildningen baseras även på forskning och jag har under resans gång haft förmånen att få bolla med forskare och andra professionella som arbetar med äldre och/eller transpersoner på olika sätt, säger Linn Storm.
Att inte kunna känna sig säker på att bli bemött med respekt är för många äldre transpersoner en tröskel till att söka vård och omsorg. Exempelvis kan det handla om att bli ”felkönad” eller att inte bli kallad för sitt rätta namn. Det kan också handla om ren okunskap där vårdgivaren lägger över på vårdtagaren att informera. I andra fall kan transidentiteten blåsas upp, trots att den saknar relevans för själva omvårdnaden.
– Tyvärr finns även erfarenheter av att möta kränkande och nedvärderande kommentarer. Det är dock viktigt att poängtera att de flesta också har många erfarenheter av att bli väl bemötta i vården. Men som en av mina referenspersoner uttryckte det så är det ”lotteriet” som är stressande. Att man helt enkelt inte vet hur man kommer att bli bemött, säger Linn Storm.
Aldrig för sent att göra rätt
Forskningen om levda erfarenheter av demenssjukdomar bland transpersoner (och hbtqi-personer generellt) är mycket begränsad. De få studier som finns visar att transpersoner med demenssjukdomar eller kognitiv svikt ofta känner oro för diskriminering inom vård, omsorg och socialtjänst. En del upplever rädsla för att oavsiktligt berätta om sin identitet i otrygga sammanhang eller förlora möjligheten att förmedla vem man själv är. Flera vittnar även om en oro för om omgivningen kommer att respektera och stå upp för ens transidentitet när man inte längre kan göra det själv.
– Den begränsade forskningen visar att personal inom äldreomsorgen ofta känner osäkerhet kring frågor om könsidentitet och sexualitet, eller betraktar dem som irrelevanta om individen inte själv tar upp dem. Detta blir särskilt problematiskt när demenssjukdomen minskar personens möjlighet och förmåga att uttrycka vem man är och vad man behöver, säger Linn Storm.
Hon betonar att det självfallet inte finns ett generellt sätt att bemöta alla transpersoner på. I stället handlar det om att se varje person som en enskild individ och vara medveten om de normer och föreställningar som kan påverka bemötandet.
Om Linn Storm får ge ett handfast råd till alla som jobbar inom vården så är det:
– Be om ursäkt om du känner att det blivit lite fel, utan att göra en stor grej av det. Det är (nästan) aldrig för sent att göra rätt!
Text: Juan Martinez
Även om Sverige år 1972 blev först i världen med att erbjuda möjligheten att ändra juridiskt kön efter utredning, har vårdens bemötande av transpersoner lämnat en del övrigt att önska. Kanske är det därför inte så märkligt att en del äldre hbtqi-personer drar sig för att söka vård och omsorg. Det vill organisationen Transammans ändra på.
– Många äldre transpersoner har erfarenheter av dåligt bemötande i vården, vilket skapar oro inför åldrande och ett eventuellt ökat vårdbehov. Att behöva hjälp med exempelvis intima situationer, samtidigt som man oroar sig för om vårdgivaren har negativa attityder, kan vara starkt ångestskapande. De flesta som arbetar inom vård och omsorg vill förstås göra sitt bästa, men bristande kunskap och osäkerhet kan skapa mindre bra situationer, säger Linn Storm.
Referensgrupp med transpersoner
Forskning om den äldre hbtqi-gruppen är bristfällig. Linn Storm och Transammans har tagit fram utbildningen ihop med en referensgrupp med transpersoner som är 65-plus. Utbildningen innehåller fysiska träffar, en handbok för stöttning i det praktiska arbetet, samt en webbaserad del där fakta, filmer, övningar och reflektionsfrågor till stor del bygger på transgruppens egna berättelser och erfarenheter.
– Men utbildningen baseras även på forskning och jag har under resans gång haft förmånen att få bolla med forskare och andra professionella som arbetar med äldre och/eller transpersoner på olika sätt, säger Linn Storm.
Att inte kunna känna sig säker på att bli bemött med respekt är för många äldre transpersoner en tröskel till att söka vård och omsorg. Exempelvis kan det handla om att bli ”felkönad” eller att inte bli kallad för sitt rätta namn. Det kan också handla om ren okunskap där vårdgivaren lägger över på vårdtagaren att informera. I andra fall kan transidentiteten blåsas upp, trots att den saknar relevans för själva omvårdnaden.
– Tyvärr finns även erfarenheter av att möta kränkande och nedvärderande kommentarer. Det är dock viktigt att poängtera att de flesta också har många erfarenheter av att bli väl bemötta i vården. Men som en av mina referenspersoner uttryckte det så är det ”lotteriet” som är stressande. Att man helt enkelt inte vet hur man kommer att bli bemött, säger Linn Storm.
Aldrig för sent att göra rätt
Forskningen om levda erfarenheter av demenssjukdomar bland transpersoner (och hbtqi-personer generellt) är mycket begränsad. De få studier som finns visar att transpersoner med demenssjukdomar eller kognitiv svikt ofta känner oro för diskriminering inom vård, omsorg och socialtjänst. En del upplever rädsla för att oavsiktligt berätta om sin identitet i otrygga sammanhang eller förlora möjligheten att förmedla vem man själv är. Flera vittnar även om en oro för om omgivningen kommer att respektera och stå upp för ens transidentitet när man inte längre kan göra det själv.
– Den begränsade forskningen visar att personal inom äldreomsorgen ofta känner osäkerhet kring frågor om könsidentitet och sexualitet, eller betraktar dem som irrelevanta om individen inte själv tar upp dem. Detta blir särskilt problematiskt när demenssjukdomen minskar personens möjlighet och förmåga att uttrycka vem man är och vad man behöver, säger Linn Storm.
Hon betonar att det självfallet inte finns ett generellt sätt att bemöta alla transpersoner på. I stället handlar det om att se varje person som en enskild individ och vara medveten om de normer och föreställningar som kan påverka bemötandet.
Om Linn Storm får ge ett handfast råd till alla som jobbar inom vården så är det:
– Be om ursäkt om du känner att det blivit lite fel, utan att göra en stor grej av det. Det är (nästan) aldrig för sent att göra rätt!
Text: Juan Martinez
• Utbildningen vänder sig till personal inom vård och omsorg som möter äldre i sitt arbete.
• Den är kostnadsfri och ger aktuell kunskap om äldre transpersoners hälsa, livsvillkor och behov, samt praktiska verktyg för ett inkluderande bemötande.
Mer information och anmälan på Transammans webbplats »
• Transammans är ett nationellt förbund som arbetar för transpersoners rättigheter.
Utbildning: Utbildad fysioterapeut med en masterexamen i folkhälsoepidemiologi.
Yrkeserfarenhet: Har de senaste 15 åren fokuserat på kopplingen hälsa och hbtqi, på tidigare arbetsplatser som Smittskydd Stockholm, RFSU och RFSL utbildning. Har de senaste 11 åren arbetat särskilt med organisationsutveckling, förändringsarbete och utbildningsutveckling med fokus på hbtqi-frågor.
Kuriosa: Älskar nöjesfält och berg- och dalbanor, eller egentligen allt som går fort! Men inte när det kommer förändringsarbete – det måste få ta tid …
Jobba säkert med läkemedel blir kvar året ut
Då föreskrifterna för delegering av läkemedel ändrades den 1 januari 2026 har webbutbildningen Jobba säkert med läkemedel blivit inaktuell. Men eftersom det fortsatt finns behov av en utbildning på området har Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) beslutat att den ska vara tillgänglig till och med årsskiftet 2026/2027.
Jobba säkert med läkemedel kommer alltså att finnas kvar i Svenskt Demenscentrums utbildningsportal fram till den 31 december i år.
SKR kommer inom kort att publicera information om vilka delar av utbildningen som nu är inaktuella. Så snart vi får den informationen kommer vi också att lägga ut den.
Har du frågor som rör Jobba säkert med läkemedel går det bra att mejla till info@skr.se.
Dialog om framtiden pågår
Jobba säkert med läkemedel togs ursprungligen fram av SKR. Svenskt Demenscentrum har enbart förvaltat utbildningen under ett antal år.
SKR för nu en dialog med Socialstyrelsen, den myndighet som ansvarar för kunskapsstöd på området. Socialstyrelsen har idag ingen webbutbildning som motsvarar Jobba säkert med läkemedel, däremot finns det information om delegering och de nya föreskrifterna på deras webbplats.
Socialstyrelsens information om delegering »
Texten uppdaterades den 15 januari 2026.
Jobba säkert med läkemedel kommer alltså att finnas kvar i Svenskt Demenscentrums utbildningsportal fram till den 31 december i år.
SKR kommer inom kort att publicera information om vilka delar av utbildningen som nu är inaktuella. Så snart vi får den informationen kommer vi också att lägga ut den.
Har du frågor som rör Jobba säkert med läkemedel går det bra att mejla till info@skr.se.
Dialog om framtiden pågår
Jobba säkert med läkemedel togs ursprungligen fram av SKR. Svenskt Demenscentrum har enbart förvaltat utbildningen under ett antal år.
SKR för nu en dialog med Socialstyrelsen, den myndighet som ansvarar för kunskapsstöd på området. Socialstyrelsen har idag ingen webbutbildning som motsvarar Jobba säkert med läkemedel, däremot finns det information om delegering och de nya föreskrifterna på deras webbplats.
Socialstyrelsens information om delegering »
Texten uppdaterades den 15 januari 2026.
Nytänkare får årets QSNA
Två olika mötesplatser med syftet att sprida kunskap, gemenskap och stöd till personer som lever med eller nära demenssjukdom tog hem årets svenska QSNA-priser. ”Jag är hedrad, tacksam och stolt”, säger Alma Fager, en av de två pristagarna.
QSNA – Queen Silvia Nursing Award – delas i Sverige ut till sjuksköterskor och undersköterskor som har en idé eller som har gjort insatser för att förbättra vårdkvaliteten för äldre personer och dem som lever med demens.
I år belönas Alma Fager (bilden) i sjuksköterskeklassen för sitt arbete med projektet Norra Strandgatan 21 i Helsingborg, en mötesplats och testarena för samverkan och nytänkande kring kognitiv sjukdom/demens.
– Att få det här priset känns enormt. Jag är hedrad, tacksam och stolt. Hedrad över att bli tilldelad ett så framstående pris, tacksam för möjligheten det ger mig att fortsätta driva i frågorna kring personer med kognitiv sjukdom/demenssjukdom och stolt över att arbetet på Norra Strandgatan 21 uppmärksammas, säger Alma Fager.
Bred målgrupp
Syftet med Norra Strandgatan 21 är bland annat att sprida kunskap till allmänheten och att på ett lättillgängligt sätt kunna erbjuda stöd till personer som har fått en demensdiagnos, inte minst de som befinner sig tidigt i sjukdomen.
Andra målgrupper är familj och anhöriga, men även samhället i stort – vem som helst är nämligen välkommen in i lokalerna som ligger mitt i stan. Norra Strandgatan 21 är en del av Helsingborgs satsning på att bli ”en kognitivt vänlig stad”.
Vad betyder det här priset för dig?
– För mig personligen innebär det här bekräftelse på att det jag gör är viktigt, att jag är på rätt väg och att vi tillsammans måste våga tänka nytt för att möta personer med kognitiv sjukdom/demenssjukdom i deras behov och funderingar.
Stöd och samhörighet i Lidköping
I undersköterskeklassen belönas Linda Boo i Lidköpings kommun för sitt arbete med Saras torg. Det är en mötesplats där personer som nyligen har fått en demensdiagnos och deras anhöriga kan träffa andra som befinner sig i en liknande situation.
Saras torg erbjuder bland annat stödgrupper för anhöriga och studiecirklar för personer som nyligen har fått sin diagnos. Satsningen är preventiv och man vill med Saras torg erbjuda samhörighet, stöd och information i tidigt skede innan andra kommunala insatser behövs. Linda Boo har varit med i projektet sedan starten.
Både Alma Fager och Linda Boo nominerades till QSNA av sina chefer.
Text: Karin Nyman
QSNA – Queen Silvia Nursing Award – delas i Sverige ut till sjuksköterskor och undersköterskor som har en idé eller som har gjort insatser för att förbättra vårdkvaliteten för äldre personer och dem som lever med demens.
I år belönas Alma Fager (bilden) i sjuksköterskeklassen för sitt arbete med projektet Norra Strandgatan 21 i Helsingborg, en mötesplats och testarena för samverkan och nytänkande kring kognitiv sjukdom/demens.
– Att få det här priset känns enormt. Jag är hedrad, tacksam och stolt. Hedrad över att bli tilldelad ett så framstående pris, tacksam för möjligheten det ger mig att fortsätta driva i frågorna kring personer med kognitiv sjukdom/demenssjukdom och stolt över att arbetet på Norra Strandgatan 21 uppmärksammas, säger Alma Fager.
Bred målgrupp
Syftet med Norra Strandgatan 21 är bland annat att sprida kunskap till allmänheten och att på ett lättillgängligt sätt kunna erbjuda stöd till personer som har fått en demensdiagnos, inte minst de som befinner sig tidigt i sjukdomen.
Andra målgrupper är familj och anhöriga, men även samhället i stort – vem som helst är nämligen välkommen in i lokalerna som ligger mitt i stan. Norra Strandgatan 21 är en del av Helsingborgs satsning på att bli ”en kognitivt vänlig stad”.
Vad betyder det här priset för dig?
– För mig personligen innebär det här bekräftelse på att det jag gör är viktigt, att jag är på rätt väg och att vi tillsammans måste våga tänka nytt för att möta personer med kognitiv sjukdom/demenssjukdom i deras behov och funderingar.
Stöd och samhörighet i Lidköping
I undersköterskeklassen belönas Linda Boo i Lidköpings kommun för sitt arbete med Saras torg. Det är en mötesplats där personer som nyligen har fått en demensdiagnos och deras anhöriga kan träffa andra som befinner sig i en liknande situation.
Saras torg erbjuder bland annat stödgrupper för anhöriga och studiecirklar för personer som nyligen har fått sin diagnos. Satsningen är preventiv och man vill med Saras torg erbjuda samhörighet, stöd och information i tidigt skede innan andra kommunala insatser behövs. Linda Boo har varit med i projektet sedan starten.
Både Alma Fager och Linda Boo nominerades till QSNA av sina chefer.
Text: Karin Nyman
• QSNA instiftades 2013 för att hedra Drottning Silvias långvariga engagemang för äldre och personer med demenssjukdom.
• Priset lyfter fram sjuksköterskors betydelse för att höja vårdkvaliteten och uppmuntra innovationer och idéer som förbättrar vården och omsorgen för äldre och personer med en demenssjukdom.
• De senaste åren har priset haft delats ut två kategorier i Sverige: sjuksköterska och undersköterska.
• Vinnarna får bland annat ett stipendium och möjligheter att fördjupa sina kunskaper.
• Mottagarna av 2025 års QSNA är de sista som belönas med detta pris.
QSNA:s webbplats » (nytt fönster)
Den nya Umeåmodellen tar form
Umeå kommun har prisats för sitt förändringsarbete inom demensområdet. Nya arbetssätt, omställning av dagverksamheten och en ny handlingsplan har tagits fram.
Startskottet för kommunens utvecklingsarbete var projektet Samverkan för ett standardiserat insatsförlopp vid demenssjukdom, där Umeå var en av fem kommuner som deltog. Projektet leddes av Svenskt Demenscentrum under åren 2020–2021 på uppdrag av Socialdepartementet.
Kristina Sandgren är samordnare för demensområdet i Umeå kommun.
– Vi har nu tagit fram en handlingsplan för att införa det standardiserade insatsförloppet i äldreomsorgen. Den stämmer väl överens med äldreomsorgens mål, som är trygg och säker vård och omsorg samt självständighet i hemmet. Vi strävar efter att man ska kunna bo kvar hemma med god livskvalitet så långt det är möjligt, säger hon.
Handlingsplanen utgår från den nya nationella demensstrategins utvecklingsområden.
– Följer vi vår handlingsplan vet vi att vi kommer att jobba personcentrerat, att vi följer demensstrategin, de nationella riktlinjerna och anhörigstrategin, säger Kristina Sandgren.
Multiprofessionellt arbetssätt
– Det är vårt multiprofessionella arbetssätt, ”Samarbete vid demenssjukdom”, som gjort att vi nått framgång med det standardiserade insatsförloppet, betonar hon.
För att genomföra den nya handlingsplanen har en organisation skapats med en styrgrupp som fattar de stora besluten. Styrgruppen består av verksamhetscheferna för hemtjänst, vård- och omsorgsboende, hälso- och sjukvård samt utredning äldre.
– Styrgruppen är oerhört viktig för mig och Kristina som sitter med i flera arbetsgrupper, säger Catharina Persson som är enhetschef för demensteamet.
Årets demensteam 2025
Demensteamet i Umeå fick i höstas utmärkelsen Årets demensteam 2025 av Demensfonden. I motiveringen hänvisades till teamets höga specialistkompetens kombinerat med ett personcentrerat arbetssätt och stark samverkan.
– Vi är jättestolta och hedrade över priset, säger Catharina Persson som lett teamet sedan 2018.
Både från ledarhåll och politiskt håll har man valt att satsa på demensteamet. Från januari 2024 utökades teamet från två personer till åtta.
Stjärnmärkning av hela äldreomsorgen
Ett av de politiska beslut som har tagits är att hela äldreomsorgen ska ta del av utbildningsmodellen Stjärnmärkt från Svenskt Demenscentrum. Det första boendet har nu genomgått utbildningen och ytterligare 13 är på gång. Biståndshandläggare, dagverksamheter och anhörigkonsulenter är Stjärnmärkta sedan tidigare.
Min pärm – en integrerad del i arbetssättet
I Umeås standardiserade arbetssätt ingår att erbjuda Min pärm till personer som har fått en demensdiagnos och kommer på återbesök till sin hälsocentral. En sjuksköterska går då igenom innehållet med patienten.
Min pärm har tagits fram av Svenskt Demenscentrum för att besvara frågor som många ställer sig efter att ha fått sin demensdiagnos.
– Min pärm är uppskattad av alla som har fått den och sjuksköterskor tycker att den ger ett bra stöd för dialog med patienten, berättar Kristina Sandgren.
Ny inriktning på dagverksamheterna
Dagverksamheterna har också påbörjat ett förändringsarbete. Här har man bytt fokus från social samvaro till förebyggande och hälsoinriktade aktiviteter.
– Vi jobbar med aktiviteter inspirerade av FINGER-modellen. Vi har också påbörjat arbetet med att erbjuda olika inriktningar efter var i sjukdomsskedet man befinner sig, berättar Kristina Sandberg.
Hjärnträffen – en öppen verksamhet
Ett annat nytillskott är den nya öppna verksamheten Hjärnträffen som under 2025 haft 15 deltagare som är i tidigt skede av sin demenssjukdom. Tanken är att steget vidare till dagverksamhet inte ska bli så stort.
Samarbetet med regionen
Förändringsarbetet i Umeå kommun har varit framgångsrikt och omfattande. Dock har regionen i nuläget ingen vårdutvecklare inom demensområdet.
– Det försvårar utvecklingsinsatser i vår samverkan, påpekar Kristina Sandgren.
– Vi har lärt oss mycket, bland annat att när man ska förankra en större förändring så behöver man hålla i och hålla ut.
Text: Christina Nemell
Startskottet för kommunens utvecklingsarbete var projektet Samverkan för ett standardiserat insatsförlopp vid demenssjukdom, där Umeå var en av fem kommuner som deltog. Projektet leddes av Svenskt Demenscentrum under åren 2020–2021 på uppdrag av Socialdepartementet.
Kristina Sandgren är samordnare för demensområdet i Umeå kommun.
– Vi har nu tagit fram en handlingsplan för att införa det standardiserade insatsförloppet i äldreomsorgen. Den stämmer väl överens med äldreomsorgens mål, som är trygg och säker vård och omsorg samt självständighet i hemmet. Vi strävar efter att man ska kunna bo kvar hemma med god livskvalitet så långt det är möjligt, säger hon.
Handlingsplanen utgår från den nya nationella demensstrategins utvecklingsområden.
– Följer vi vår handlingsplan vet vi att vi kommer att jobba personcentrerat, att vi följer demensstrategin, de nationella riktlinjerna och anhörigstrategin, säger Kristina Sandgren.
Multiprofessionellt arbetssätt
– Det är vårt multiprofessionella arbetssätt, ”Samarbete vid demenssjukdom”, som gjort att vi nått framgång med det standardiserade insatsförloppet, betonar hon.
För att genomföra den nya handlingsplanen har en organisation skapats med en styrgrupp som fattar de stora besluten. Styrgruppen består av verksamhetscheferna för hemtjänst, vård- och omsorgsboende, hälso- och sjukvård samt utredning äldre.
– Styrgruppen är oerhört viktig för mig och Kristina som sitter med i flera arbetsgrupper, säger Catharina Persson som är enhetschef för demensteamet.
Årets demensteam 2025
Demensteamet i Umeå fick i höstas utmärkelsen Årets demensteam 2025 av Demensfonden. I motiveringen hänvisades till teamets höga specialistkompetens kombinerat med ett personcentrerat arbetssätt och stark samverkan.
– Vi är jättestolta och hedrade över priset, säger Catharina Persson som lett teamet sedan 2018.
Både från ledarhåll och politiskt håll har man valt att satsa på demensteamet. Från januari 2024 utökades teamet från två personer till åtta.
Stjärnmärkning av hela äldreomsorgen
Ett av de politiska beslut som har tagits är att hela äldreomsorgen ska ta del av utbildningsmodellen Stjärnmärkt från Svenskt Demenscentrum. Det första boendet har nu genomgått utbildningen och ytterligare 13 är på gång. Biståndshandläggare, dagverksamheter och anhörigkonsulenter är Stjärnmärkta sedan tidigare.
Min pärm – en integrerad del i arbetssättet
I Umeås standardiserade arbetssätt ingår att erbjuda Min pärm till personer som har fått en demensdiagnos och kommer på återbesök till sin hälsocentral. En sjuksköterska går då igenom innehållet med patienten.
Min pärm har tagits fram av Svenskt Demenscentrum för att besvara frågor som många ställer sig efter att ha fått sin demensdiagnos.
– Min pärm är uppskattad av alla som har fått den och sjuksköterskor tycker att den ger ett bra stöd för dialog med patienten, berättar Kristina Sandgren.
Ny inriktning på dagverksamheterna
Dagverksamheterna har också påbörjat ett förändringsarbete. Här har man bytt fokus från social samvaro till förebyggande och hälsoinriktade aktiviteter.
– Vi jobbar med aktiviteter inspirerade av FINGER-modellen. Vi har också påbörjat arbetet med att erbjuda olika inriktningar efter var i sjukdomsskedet man befinner sig, berättar Kristina Sandberg.
Hjärnträffen – en öppen verksamhet
Ett annat nytillskott är den nya öppna verksamheten Hjärnträffen som under 2025 haft 15 deltagare som är i tidigt skede av sin demenssjukdom. Tanken är att steget vidare till dagverksamhet inte ska bli så stort.
Samarbetet med regionen
Förändringsarbetet i Umeå kommun har varit framgångsrikt och omfattande. Dock har regionen i nuläget ingen vårdutvecklare inom demensområdet.
– Det försvårar utvecklingsinsatser i vår samverkan, påpekar Kristina Sandgren.
– Vi har lärt oss mycket, bland annat att när man ska förankra en större förändring så behöver man hålla i och hålla ut.
Text: Christina Nemell
Hälsoekonomisk bedömning klar inför beslut om Leqembi
Kommer ett nytt alzheimerläkemedel att börja användas i Sverige nästa år? Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets (TLV) hälsoekonomiska bedömning av Leqembi kan få stor betydelse för svaret.
Leqembi är det omtalade läkemedlet mot Alzheimers sjukdom som förra året godkändes av EMA, den europeiska läkemedelsmyndigheten. Läkemedlet som behöver ges via dropp på en vårdklinik används, med få undantag, ännu inte i Sverige.
Regionerna inväntar rekommendationer från Rådet för nya terapier, NT-rådet, som för regionernas räkning bland annat förhandlar med läkemedelsbolaget om priset och om det är hälsoekonomiskt försvarbart att börja använda Leqembi. I NT-rådets analys väger TLV:s nypublicerade hälsoekonomiska bedömning tungt.
Frågetecken i underlaget
– TLV:s rapport beskriver hur nyttan med behandlingen förhåller sig till de kostnader som behandlingen medför, det vill säga om den är kostnadseffektiv. Det finns osäkerheter i underlaget, så som vilken nytta behandlingen ger på längre sikt och vad det kostar att ge läkemedlet på sjukhus, säger Martin Moberg, enhetschef på TLV i ett pressmeddelande.
TLV pekar på att även om Leqembi har en liten positiv effekt för patienterna – minskad kognitiv försämring – efter 18 månaders behandling saknas tillförlitliga data för hur effekterna blir därefter.
Två olika scenarier
TLV har utgått från två möjliga scenarier. De visar att Leqembi skulle kosta 3,6 respektive 4,3 miljoner kronor per QALY, som är ett mått på ett kvalitetsjusterat levnadsår. Utöver kostnader för själva läkemedlet pekar TLV på höga administrativa kostnader för till exempel vårdpersonal och magnetkameraundersökningar för kontroll av biverkningar.
Beräkningar visar att även om Leqembi tillhandahålls gratis kvarstår cirka 1,5 miljoner kronor per QALY i administrativa kostnader. Även detta är ett högre belopp än vad som vanligen accepteras för att NT-rådet ska rekommendera ett läkemedel.
– Vi lämnar nu över rapporten till NT-rådet som kommer att göra en sammanvägd bedömning och ta fram en rekommendation till regionerna om läkemedlets användning, säger Martin Moberg.
NT-rådets rekommendationer väntas första halvåret 2026.
Läs rapporten
Hälsoekonomisk bedömning av Leqembi, Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (nytt fönster)
Leqembi är det omtalade läkemedlet mot Alzheimers sjukdom som förra året godkändes av EMA, den europeiska läkemedelsmyndigheten. Läkemedlet som behöver ges via dropp på en vårdklinik används, med få undantag, ännu inte i Sverige.
Regionerna inväntar rekommendationer från Rådet för nya terapier, NT-rådet, som för regionernas räkning bland annat förhandlar med läkemedelsbolaget om priset och om det är hälsoekonomiskt försvarbart att börja använda Leqembi. I NT-rådets analys väger TLV:s nypublicerade hälsoekonomiska bedömning tungt.
Frågetecken i underlaget
– TLV:s rapport beskriver hur nyttan med behandlingen förhåller sig till de kostnader som behandlingen medför, det vill säga om den är kostnadseffektiv. Det finns osäkerheter i underlaget, så som vilken nytta behandlingen ger på längre sikt och vad det kostar att ge läkemedlet på sjukhus, säger Martin Moberg, enhetschef på TLV i ett pressmeddelande.
TLV pekar på att även om Leqembi har en liten positiv effekt för patienterna – minskad kognitiv försämring – efter 18 månaders behandling saknas tillförlitliga data för hur effekterna blir därefter.
Två olika scenarier
TLV har utgått från två möjliga scenarier. De visar att Leqembi skulle kosta 3,6 respektive 4,3 miljoner kronor per QALY, som är ett mått på ett kvalitetsjusterat levnadsår. Utöver kostnader för själva läkemedlet pekar TLV på höga administrativa kostnader för till exempel vårdpersonal och magnetkameraundersökningar för kontroll av biverkningar.
Beräkningar visar att även om Leqembi tillhandahålls gratis kvarstår cirka 1,5 miljoner kronor per QALY i administrativa kostnader. Även detta är ett högre belopp än vad som vanligen accepteras för att NT-rådet ska rekommendera ett läkemedel.
– Vi lämnar nu över rapporten till NT-rådet som kommer att göra en sammanvägd bedömning och ta fram en rekommendation till regionerna om läkemedlets användning, säger Martin Moberg.
NT-rådets rekommendationer väntas första halvåret 2026.
Läs rapporten
Hälsoekonomisk bedömning av Leqembi, Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (nytt fönster)